å sju, å ått, å
"ett å två, tre å fyr, fem å sex., å ...sju å, ått å."
Vem uppfan taktförmågan?
Hur många har drabbats av det, och hur drabbas man av takt-syndromet?
Jag grubblar. Detta syndrom sprids som med vinden.
Det kan vara såhär, att det är lektion. Alla sitter knäpptyst i klassrummet, ch lyssnar till lärarens stämmor som går in genom allas öron, och kommer ut lika snabbt genom andra örat.
Helt plötsligt, då stämningen är som död och begraven, börjar någon klicka på tuschpennans av-på-knapp "som jag inte vet vad den kallas", i en aning rytmisk takt. En annan person uppmärksammar detta rastlösa sätt att fördriva tid på, och börjar likaså slå med händerna på bänken eller stampa hysteriskt med fötterna. En efter en sluter samman med takterna, och slutligen har hela klassen börjat en symfoniorkester av mänskliga takter. läraren är självklart medveten om detta rastlösa fenomen som påbörjats i klassrummet, mitt under lektionstid, men försöker ignorera det och fortsätter babbla på.
Detta allesammans, är något som jag alltid har upplevt under mina 11-12 år i skolan. ^^
helskönt!
Ett annat fenomen som brukar spridas med vinden i min vänskapskrets, och även yttra sig runt omkring, är rykten. Eller helt enkelt något, som från första början bara var "en kommentar om någon" som för en annan person upplevts som "rykten eller skitsnack som tolkats negativt." Därmed sprider denna "jag-älskar-att-föra-feltolkade-rykten-vidare-till-den-person-det-riktas-till" person, vidare till helt fel personer, som också i sin tur tolkar detta rykte helt wrong. Jag menar, det kan t.ex vara så att jag & en kompis pratar om något. Så kommer vi in på en annan kompis, och vi säger "de två har likadana datorer, fast hans ser större ut eftersom att färgen är ljusare."
Och som i alla fall av alla, kommer denna kommentar vidare till någon annan. Denna person, är "så illa tvungen" att säga det till ägaren av datorn, som i sin tur misstolkar kommentaren som negativ, blir helt upprörd, och börjar argumentera. Why?
Jag anser att svaret till detta finns hos alla oss, mitt svar är : det första man hör är det som fastnar, och man börjar fundera på vad det menas.
Hopp, nog med sådant filosofi. Hungrig är jag.. : /
HEJS!
