Livin' the sweetest life
Här är min outfit för kvällen. Jag är riktigt sugen på ett glas vin nu, gud det var länge sedan!
Top, 149 kr Gina Tricot
Örhängen, 129 kr Gina Tricot
Och En svart kjol o strumpbyxor till det. Det blir dösnyggt! ;)
A good day
Började morgonen kl 07.30 med en VIP inbjudan på H&M, där jag fick 20% rabatt på mina byxor som jag köpte igår. Dessutom fick jag kaffe och en smörgås, mumma! :)
Resten av min mrgon består av att tvätta, sen ska jag träna lite! Eller sova. Ska ju orka med kvällen också :)
C ya later!
There's a spy by the window
I know it's you. Keep an eye on me, I know you wanna keep an eye on me.
Jättemysiga highwaisted sammetsbyxor från H&M, 249 kr.
Tights, 200 kr Monki.
Onsdag
Jag har gjort om min blogg lite, och wow jag lyckades faktiskt med den! Första gången som jag verkligen är nöjd också! Tack Tescho, det är en jättefin design :) Lätt och snygg!
Nu blev jag glad.
Det här gjorde nog min dag.
Nu ska jag gå en promenad, och se om käraste Sofhia har rast snart. Hon har börjat gå en utbidning på företaget 118 700, någon sorts upplysning och rådgivning för företag. Inte vet jag, det är så många olika nummer nu för tiden haha :)
Dagens artist, som fick mig hålla mig lugn och fin under mitt försök att få till alla koder på bloggen:
Veronica Maggio.
När kameran kommer fram..
..då är vi redo framför kameran!
Här är lite bilder från en kall, lite regnig, men rolig dag med Sofhia & Marica :)
Lugnet efter stormen?
Jag har verkligen haft världens hemskaste och jobbigaste helg. Det har tagit mig hårt. Jag har aldrig gråtit så mycket på jättelänge.. Men jag är enormt glad att jag har bra familj, bra vänner och världens bästa pojkvän omkring mig.
Jag älskar er!
♥
Nu åter till en jobbarvecka. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, lördag och söndag.
Jag ska försöka kämpa på! Försöka tänka på annat.
Det kommer gå.
Annars hoppas jag att de på jobbet förstår.
Man behöver mycket tid till bearbetning efter något så här hemskt.
Klumpen i magen finns kvar.
Ängeln
Jag har haft det på känn. Allt sedan i torsdags kväll har jag inte kunnat tänka på annat än Maud, min mormors tvillingsyster, och jävla helvetets cancer som förstör många människors liv. Men inte än har jag tänkt. Det är inte dags än. Än är det inte slut.
Men imorse, kl 06.15, kom beskedet som jag inte förväntade mig att höra nu, 2 dagar efter senaste besöket hos mormors tvillingsyster. Jag var bara halv vaken när mamma ringde och sa det, och jag hann inte reagera förrän... ja jag tror inte jag har förstått det än faktiskt. Det är overkligt. Varför??!?!?!? :(
Hur kan en sjukdom vara så farlig, obotlig, skapa så mycket lidande och smärtor, och allra minst tårar?
Det är svårt att acceptera något sådant.
Jag spenderade hela morgonen i hennes lägenhet.
Där var vi, mormor, jag och några till. Det var så tyst.
Min älskade mormor, det var jobbigt att se henne så förtvivlad. Ensam. Lämnad.
Jag lovar att ta hand om dig mormor. Vi ska vara starka.
Nu vilar du i frid.
Du är frisk, du har inga mer smärtor.
Jag tänker på dig.
Jag saknar dig.
Jag lovar att ta hand om din syster, min mormor. Varje dag.
Som en vindpust..
När dina steg har tystnat
Finns ändå ekot kvar
När dina glada rop har stannat
Vi alla minnen har kvar
Och vi tar fram dem då och då
Så kommer du alltid
Alltid vara kvar
Vara kvar här på vår jord
Jag & mamma var på sjukhuset igår (torsdag) & besökte Maud. Där låg hon, och hon såg mycket sjukare ut än sist jag såg henne. Och det var bara en vecka sedan. Mormor & Mauds barn var där, med sina barn. Lite mycket folk var vi kanske,men jag försökte prata med henne o hålla hennes hand hela tiden jag var där. Hon berättade att hon kände sig kraftlös, och hon orkade inte med det här längre. Det var inte mycket vi hörde tydligt från henne, eftersom hon hade fått så mycket morfin mot smärtan. Det var tråkigt att se mormor, hur ledsen hon är för sin systers skull. Varken hon eller Maud vill förstå vad som egentligen kommer hända, och pratar bort sanningen. Men de skulle försöka komma överrens med sjukpersonalen om att Maud skulle få tillbringa resten av sin tid i sitt hem, med en sjuksäng. Det lät som en bra idé- sjukhus i sig är väldigt skrämmande.
När jag kom hem från sjukhuset, grät jag. Jag grät för jag tycker så synd om Maud, och mormor. Mormor som alltid har varit min idol, min förebild. Det är så tråkigt att se henne nu, halv liksom. Det är inte samma livsgnista som jag alltid sett nu när hennes tvillingsyster är sjuk, hennes andra halva. Jag grät tills jag somnade. Jag somnade i Mattes famn... Jag älskar dig <3
utklipp från min mondoblog.se
här näst är senaste inlägget från min mondoblog.se.
Jag orkar inte längre skriva med 2 bloggar samtidigt..
