Emelie Anna Maria Roivas

Det började igår. I matkön.
Lisa och jag stod förväntansfulla och spanade efter dagens lunch. Vad skulle det serveras idag?
Tankarna kring en välkryddig köttgryta eller tacobuffé dök upp..
Väl framme vid tallrikarna och besticken,
ser vi en mat-tant komma gående mot oss med en ny omgång mat, på en vagn.
"Mums vad gott det ska bli med mat!" tänkte jag för mig själv, då jag tidigare imorse hade kastat i mig frukost eftersom att jag , liksom alla andra dagar, var 5 sekunder ifrån att missa 07.17 bussen. Fuck it!
Nåväl...
...denna goda köttgryta, som kom inrullandes på en matvagn, i denna stund, 
förvandlades till ...en POWERKORV!! 
Med skräckslagna miner tittade vi på varandra,
vad var detta fenomen som låg på matvagnen??
En powerkorv...?
Det var med darriga händer jag nöd och näppe vågade ta för mig en liten bit av korven,
där den låg uppskuren i skivor tillsammans med en torr rosa sås.
Men den låg kvar, orörd,  på sin plats i kanten av min tallrik under hela lunchen,
då jag nervöst smaskade på lite ris och kokta wokgrönsaker
men undvek inte tanken på att släppa blicken från powerkorven.
Superläskigt.